I rymden kan ingen höra dig skrika, tur är väl det, annars hade ganska många blivigt döva av mina avgrundsvrål när jag försökte spela dag 9 i EVE Online, läs vidare för att få reda på vad som förvandlade mig från en timid datorspelare till Mr. Hyde på steroider.

Dag 9:

Allt börjar ganska bra då jag loggar in och kan glatt konstatera att min färdighet för att framföra kryssare äntligen har tränat klart. Jag skyndar mig till marknaden och snappar upp kryssaren som är lättast att ratta, vilket också visar sig vara den med mest lastutrymme, 2,75 miljoner pengar går den lös på. Det är det klart värt resonerar jag och slår till. Den är ju till och med på samma station som jag befinner mig på, bonus!

Sen upptäcker jag att jag minsann inte kan använda mellanstora kanonen, för det är ju en annan färdighet än att skjuta små kanoner, stor jävla skillnad på 150 och 200 millimeter när det gäller railguns tydligen. Visst är det tufft med alla färdigheter i EVE, men för fan, någon jävla måtta får det väl ändå vara? Det är lite som att man måste ha olika färdigheter för att svänga vänster eller höger. Muttrande återvänder jag till marknaden för att köpa en bokjävel för mellanstora pang-pangare. Nähä, jag måste ha mer i gunnery färdigheten för det, 21 timmars träning säger du? Fy fan vad nice.

Mort

Efter att ha kallat spelet för några väl valda skällsord så slänger jag på tre stycken 150 mm railguns, som jag faktiskt kan använda på min kryssare, och skiter i den där jävla mellanstorleken så länge. Ger mitt nya skepp namnet Mort, jag har inte alls några förhoppningar om hur bra det kommer att vara, och tar ett uppdrag. Warpar iväg mot stargaten, och upptäcker att fanskapet fortfarande är stängt, det var ju det där jävla systemet som har mina sonder också, helvete också! Får lov att återvända och ta ett annat uppdrag från en lite sämre agent. När jag väl lämnat rymdstationen och sätter kurs mot uppdraget upptäcker jag till min fasa att det är ju också i samma jävla system som allt annat! Avgrundsvrål ett kommer som ett brev på posten.

Givetvis så blir jag utkastad från servern på vägen tillbaka och får lov att försöka logga in igen tre gånger innan jag lyckas. Tar kontakt med agent nummer tre, och denna gången så kollar jag extra noga så att inte han också vill att jag ska in i helvetes systemet. Det vill han inte, så bra. Brummar iväg och börjar panga röda kors, det går riktigt bra, men det är en rejäl skillnad på hastighet mellan det här skeppet och min lilla fregatt, måste installera en efterbrännkammare sen. När jag bara har ett rött kors kvar att göra kaffeved av så kastas jag än en gång ut till inloggningsskärmen. Avgrundsvrål nummer två.

Försöker logga in igen, men den här gången går det inte alls. Det visar sig att hela servern har dött, då är jag åtminstone inte ensam om att bli avsparkad. Efter lite väntan så har servern återhämtat sig och jag kan logga in igen. Tydligen så har uppdraget återställts, så jag får börja om från början. Jag är föga imponerad. Pangar mig igenom alla röda kors igen, har bara ett enda töntigt kors kvar när jag återigen blir utkastad till login skärmen, avgrundsvrål tre. Det visar sig att den här gången är det min Internet uppkoppling som pajat. Nu orkar jag inte med det här nåt mer, jag vilar min hesa hals och ger upp för ikväll.