Jag tillhör en av de lyckliga som i nån vecka nu fått sitta ner och plöja igenom World of Warcraft Catalysm-betan. Reflektionerna är många, och de lär nog bara bli fler då jag hunnit testa lång ifrån allt. Dessutom är betan i ett väldigt tidigt skede och mycket är ofärdigt, från miljöer till uppdrag och balansering. Mitt fokus så långt har varit på utforskandet och att spela igenom de nya rasernas kampanjer, levla min mainkaraktär och helt enkelt försöka få en känsla av vad Cataclysm är. Dessvärre har jag inte tagit mig tid än att köra igenom någon dungeon än, men det har min kollega Sebastian gjort å Radio Speltorsks räkning. Han har dessutom kört igenom både Goblin och Worgen-kampanjen i det skick de är nu. Själv har jag inte haft tiden att vara lika ambitiös tyvärr, men det betyder inte att jag lider brist på saker att reflektera över. Spana gärna in hans videos om ni har lite tid att döda.

Såhär i ett första inlägg tänkte jag sammanfatta intrycken kring spelets miljöer. Nu när det går att flyga i Azeroth kan man med fördel snabbt spana in alla förändringar i världen och hur det är tänkt att Catalysm ska te sig geografiskt. Skillnaderna är stora från hur det sett ut tidigare och inte en sten har lämnats orörd i princip. Det skulle ta allt för lång tid att gå igenom zon för zon, dessutom är en del zoner inte helt färdiga än, till exempel Tanaris, så det skulle bli lite för missvisande dessutom. Istället tar jag och sammanfattar mina intryck av de båda kontinenterna i grova ordalag.

Ett tema som tydligt går igen i Cataclysm är konflikter. Kanske inte så konstigt med tanke på de politiska vändningarna i Lich King-kampanjen där Horde och Alliance till slut råkade i luven på varandra. Det här är något som genomsyrar hela expansionen och representeras inte bara i olika uppdrag och PvP, nej miljöerna har påverkats för att reflektera det här på ett eller annat sätt. För första gången någonsin är det krig på riktigt i World of Warcraft, och spelet gör sålunda äntligen skäl för sitt namn. På ingen kontinent är det dock tydligare än på Kalimdor. Det är den kontinent som utan tvekan fått ta mest stryk och påverkan av kataklysmen till att börja med. Barrens är nu för gott kluven i en nordlig och sydlig del, Thousand Needles är permanent dränkt i havet och Darkshore är knappt igenkännbart efter de kaotiska krafter som farit fram där. Även om de miljömässiga förändringarna är som mest påtagliga på den hör kontinenten är också kriget allerstädes närvarande, speciellt i de norra delarna av kontinenten. Stonetalon Mountains är inget mindre än en veritabel krigszon, plundrad på resurser, och kriget är lika närvarande i tidigare fridfulla Ashenvale. Kustlinjerna bevakas av krigsfartyg från båda sidor och nya krigsläger och hastigt resta fort har dykt upp lite varstans i zonerna. Men det är inte bara kriget mellan Horde och Alliance, den Deathwing-dyrkande klanen Twilights Hammer är överallt och gör livet surt för alla. Särskilt närvarande är dessa i den första nya uppdragszonen för level 80 karaktärer, Mount Hyjal. Här måste de stoppas i sina försök att förgöra det nya världsträdet Nordrassil. Sen har vi ju goblinernas ockupation av Aszhara som inte lär lämna någon oberörd, men det är en helt annan historia…

Eastern Kingdoms har förstås fått sin beskärda del av kaos och förstörelse, men om man bortser från resterna av den enorma kraschlandningen i Badlands är det inte riktigt lika påtagligt. Okej, det finns en lång ravin som klyver av kontinenten på mitten och gör till exempel Badlands lite svårtillgängligt, och Stormwind har tappat sin park, men i övrigt är det inte lika påtagligt deformerade zoner som på Kalimdor. Lite mer växtlighet här och där kanske, några gamla raviner i plaguelands har svämmat igen och Wetlands är lite våtare, men inga stora förändringar. Speciellt i de nordligare delarna är det nästan oberört och de största skillnaderna är egentligen endast konflikt och politiskt baserade. Som The Forsakens ockupation av Gilneas, Twilights Hammers torn öst om Loch Modan och nyresta murar, intagna städer och krigsläger om vartannat. Här är det den politiska kartan som ritats om mest. Redridge Mountains och Searing Gorge till exempel inspekterade jag inte så noga, men de var hyfsat opåverkade jämfört med andra zoner. Störst skillnad kan man nog säga att man finner i just tidigare nämnda Badlands och Swamp of Sorrows. Här är inte bara konflikten i full fart, Sunken Temple är inte så sjunket längre.

Sammanfattningsvis så kan man redan såhär tidigt i betan säga att världen utan tvekan genom all krig och förstörelse verkar få precis den vitamininjektion den behövt. Omspelbarheten ökar fantastiskt mycket, inte bara tack vare de nya roliga och välskrivna kampanjerna för Worgen och Goblins utan även för att hela världen nu är värd att återupptäckas. En hel del gamla fina uppdrag finns förstås kvar, men då de flesta zoner påverkats på ett eller annat sätt så är en enormt stor del av uppdragen omskrivna eller helt nya. Även om mycket kommer kännas bekant, luta inte er tillbaka allt för mycket i falsk trygghet, utan förbered er på att förvånas.