Såhär i ett första inlägg tänkte jag sammanfatta intrycken kring spelets miljöer. Nu när det går att flyga i Azeroth kan man med fördel snabbt spana in alla förändringar i världen och hur det är tänkt att Catalysm ska te sig geografiskt. Skillnaderna är stora från hur det sett ut tidigare och inte en sten har lämnats orörd i princip. Det skulle ta allt för lång tid att gå igenom zon för zon, dessutom är en del zoner inte helt färdiga än, till exempel Tanaris, så det skulle bli lite för missvisande dessutom. Istället tar jag och sammanfattar mina intryck av de båda kontinenterna i grova ordalag.

Ett tema som tydligt går igen i Cataclysm är konflikter. Kanske inte så konstigt med tanke på de politiska vändningarna i Lich King-kampanjen där Horde och Alliance till slut råkade i luven på varandra. Det här är något som genomsyrar hela expansionen och representeras inte bara i olika uppdrag och PvP, nej miljöerna har påverkats för att reflektera det här på ett eller annat sätt. För första gången någonsin är det krig på riktigt i World of Warcraft, och spelet gör sålunda äntligen skäl för sitt namn. På ingen kontinent är det dock tydligare än på Kalimdor. Det är den kontinent som utan tvekan fått ta mest stryk och påverkan av kataklysmen till att börja med. Barrens är nu för gott kluven i en nordlig och sydlig del, Thousand Needles är permanent dränkt i havet och Darkshore är knappt igenkännbart efter de kaotiska krafter som farit fram där. Även om de miljömässiga förändringarna är som mest påtagliga på den hör kontinenten är också kriget allerstädes närvarande, speciellt i de norra delarna av kontinenten. Stonetalon Mountains är inget mindre än en veritabel krigszon, plundrad på resurser, och kriget är lika närvarande i tidigare fridfulla Ashenvale. Kustlinjerna bevakas av krigsfartyg från båda sidor och nya krigsläger och hastigt resta fort har dykt upp lite varstans i zonerna. Men det är inte bara kriget mellan Horde och Alliance, den Deathwing-dyrkande klanen Twilights Hammer är överallt och gör livet surt för alla. Särskilt närvarande är dessa i den första nya uppdragszonen för level 80 karaktärer, Mount Hyjal. Här måste de stoppas i sina försök att förgöra det nya världsträdet Nordrassil. Sen har vi ju goblinernas ockupation av Aszhara som inte lär lämna någon oberörd, men det är en helt annan historia…

Eastern Kingdoms har förstås fått sin beskärda del av kaos och förstörelse, men om man bortser från resterna av den enorma kraschlandningen i Badlands är det inte riktigt lika påtagligt. Okej, det finns en lång ravin som klyver av kontinenten på mitten och gör till exempel Badlands lite svårtillgängligt, och Stormwind har tappat sin park, men i övrigt är det inte lika påtagligt deformerade zoner som på Kalimdor. Lite mer växtlighet här och där kanske, några gamla raviner i plaguelands har svämmat igen och Wetlands är lite våtare, men inga stora förändringar. Speciellt i de nordligare delarna är det nästan oberört och de största skillnaderna är egentligen endast konflikt och politiskt baserade. Som The Forsakens ockupation av Gilneas, Twilights Hammers torn öst om Loch Modan och nyresta murar, intagna städer och krigsläger om vartannat. Här är det den politiska kartan som ritats om mest. Redridge Mountains och Searing Gorge till exempel inspekterade jag inte så noga, men de var hyfsat opåverkade jämfört med andra zoner. Störst skillnad kan man nog säga att man finner i just tidigare nämnda Badlands och Swamp of Sorrows. Här är inte bara konflikten i full fart, Sunken Temple är inte så sjunket längre.

Sammanfattningsvis så kan man redan såhär tidigt i betan säga att världen utan tvekan genom all krig och förstörelse verkar få precis den vitamininjektion den behövt. Omspelbarheten ökar fantastiskt mycket, inte bara tack vare de nya roliga och välskrivna kampanjerna för Worgen och Goblins utan även för att hela världen nu är värd att återupptäckas. En hel del gamla fina uppdrag finns förstås kvar, men då de flesta zoner påverkats på ett eller annat sätt så är en enormt stor del av uppdragen omskrivna eller helt nya. Även om mycket kommer kännas bekant, luta inte er tillbaka allt för mycket i falsk trygghet, utan förbered er på att förvånas.

Neltharion the Earth-Warder, i dagens Azeroth mer känd som Deathwing the Destroyer, har gömt sig från världen och de andra drakarna i många år nu. Hela tiden har han planerat sin comeback, och han kommer tillbaks med pompa och ståt! Azeroth som vi känner till det genomgår en drastisk förändring. Stora flodvågor spolas in över landsmassorna, vulkanutbrott och jordbävningar förstör allt i sin väg och världen blir sig aldrig lik igen. The Barrens är delat i två, Thousand Needles är fyllt till bredden med vatten, Desolace grönskar, städer förstörs, görs om eller har flyttats och nygamla områden görs tillgängliga. Områden som alltid funnits där men som man inte kan ta sig till. Gilneas, en gång en frodande mänskostad som efter att ha byggt en vägg för att bryta sig bort från resten av världen drabbats av en mystisk förbannelse och människorna i Gilneas är inte längre helt och hållet människor. Här har viistället hemstaden för en av två nya raser i expansionen. Worgen.

Man kommer kunna spela som druid, hunter, mage, priest, rogue, warlock, warrior eller death knight. Startområdet kommer att utspela sig i staden Gilneas som nu blir tillgänglig med expansionen, muren som byggts upp, The Greymane Wall, rasar när Deathwing gör sin återkomst och druiderna hos night elves som sen tidigare har ett förflutet med denna ras leder in dom till Alliance. Starten kommer vara fullsmockad med quest innehållandes lore i mängder där man får berättat för sig vad som hänt, och hur det kommer sig att man kan ändra form, från worgen till människa.

Den andra nya spelbara rasen som tillförs i Cataclysm är Goblins. Just specifikt dessa goblins blir tvungna att fly från deras ö i rasens hemland Kezan och efter att ha blivit skeppsbrutna på en ö i havet får dom besök av människor, som inte vill dom väl. Dock så dyker orcer upp till deras räddning och vips, så slåss man för Horde! Som goblin kommer man kunna spela klasserna hunter, mage, priest, rogue, shaman, warlock, warrior och death knight. Det ryktas om att man som goblin kan komma att börja sin karriär inom horde just med flykten från Kezan, men det som visats upp hittills har varit att man startar som skeppsbruten och halvdöd på Lost Isles, för att sedan fortsätta in på land där Goblins kommer att ha sin stad, i Azshara.

Till skillnad från tidigare expansioner kommer vi i Cataclysm bara få ta oss fem extra levels upp till nya maxtaket som då alltså blir 85. Talentträden kommer inte bli djupare men däremot så ska dom förändras radikalt. Många ”tråkiga” talents ska plockas bort och istället ges passivt beroende på vad man väljer att specialisera sig på vilket ska ge möjligheter för att lägga poäng på mer roliga alternativ. Förhoppningsvis en positivt förändring. Idag handlar talentträden oftast om att maximera sin skada gjord, eller maximera helandet och ofta är det mer en fråga om vad som är rätt eller fel att lägga poäng på, än vad som är kul och att kanske testa nya alternativ. Det kommer säkert ligga kvar till viss del, men med större valfrihet för att göra sin talentspec mer personlig. Alla klasser har hittills fått några nya förmågor att använda sig av beroende på situation och vad man spelar som och flertalet förändringar har hittills gjort till de förmågor som redan finns där.

Death knights är den klass idag som fått se mest förändringar. För det första kommer man inte kunna specialisera sig som tank i alla talentträden längre, utan blood-trädet kommer vara specifikt för alla som vill tanka med sin death knight. Run-systemet görs om för att låta spelaren göra mer än att bara spamma de alternativ man har för att sen vänta på att runorna har återställts, och många förmågor kommer att få ändrad run-kostnad på grund av detta. Det ska bli intressant att se vad Blizzard har att komma med, klassen i sig är väldigt rolig att spela även om man ofta står still och bara slår ofta i väntan på att ens runor ska återställas. Att ta ett steg ifrån detta är välbehövligt, ska bli intressant att se vad Blizzard har att komma med.

Hunters är en annan klass som får genomgå en del större förändringar. Mana kommer inte längre vara hunterns resurs utan istället kommer man använda sig av focus, vilket kommer fungera ungefär likadant som roguens energy. Dessutom så kommer man aldrig mer behöva köpa ammunition. Just ammunition tas bort helt från spelet och alla skjutvapen skapar helt enkelt sin egen ammunition. Och för att sätta fokus på att hunterns jobb är att stå på avstånd och ta hjälp av sitt djur så får man från starten ett klass-specifikt djur att börja med, för att senare lära sig att tämja andra djur, och de närkampsförmågor man normalt börjar med tas bort, åtminstone från de första levels. Just att ta bort ammunitionen känns, för mig personligen, lite tråkigt. Jag har alltid tyckt att det varit en del av huntern och ja, man använder ju ändå faktiskt kulor och pilar när man skjuter med just pilbåge eller gevär.

Cataclysm är något stort. Hela gamla världen förändras, vi kommer dessutom få flyga fritt där och inget kommer vara sig likt. Questande kommer inte längre behöva skifta mellan olika områden under samma level utan görs om för att gå så smidigt som möjligt, när man är klar i ett område så kan man helt enkelt ta sig vidare till nästa och fortsätta där, men det kommer såklart finnas flera områden runt samma levelnivå, så man inte kommer vara fast i just ett specifikt område. Positiv förändring om dom lyckas bra med det helt klart. Jag minns första gången jag spelade som Alliance och hade kommit runt level 13-14 och uppåt och behövde praktiskt taget alternera quests mellan olika områden för att kunna få något vettigt gjort, vilket innebar ändlösa springturer. Nya förmågor kommer inte längre att läras ut från en tränare som tar betalt för det, istället så kommer de att uppgraderas automatiskt, vilket då gör att du som levlar egentligen aldrig ska behöva ta dig till huvudstäderna, om du inte har yrken att förbättra eller ett auktionshus att handla från.

På det stora hela lovar expansionen mycket, många förändringar kommer att göras, vi kommer få ta del av mängder med lore när Gilneas öppnar, Mount Hyjal blir tillgängligt, Malfurion Stormrage kommer tillbaks från Emerald Dream, Uldum öppnar och med det kommer vi antagligen få träffa ännu en av de gamla gudarna. Gamla instanser görs om, vi får till exempel slåss mot Ragnaros igen, eller spela Shadowfang Keep som heroic-instans. Det är friskt vågat av Blizzard men ändå inte. Något behövde göras för att 1-80 inte skulle kännas tråkigt och enformigt och det är stort att ändra på hela Azeroth, men när man vågar lite så måste man ju även stå och stampa lite. Ragnaros är tillbaks igen (dör någon egentligen på riktigt i World of Warcraft?), Onyxia har skådats i filerna till friends & family-alphan som är igång och även Nefarian är tillbaks, både Nefarian och Onyxia är ju då Deathwings avkommor, Onyxias återkomst är än så länge bara rykten dock. Men även om det känns som om vi har fått se mycket från expansionen är det nog egentligen bara en bråkdel. Med nästan patch (3.3.5) kommer vi få stöta på Twilight-draken (har såklart inget att göra med de av 14-åringar hyllade filmerna) Halion. Twilight-rasen är magiskt framställd och sägs vara den absolut starkaste rasen av drakar. Självklart sympatiserar dom med Deathwing. Jag har åtminstone stora förhoppningar på expansionen. Jag hoppas på mycket lore, intressanta quests, roliga nya områden och spännande raider. Jag tror att jag mycket väl kan få just detta. Dessutom kommer det sättas mer fokus på horde vs alliance. Hordes ledare, orcen Thrall, lämnar över tronen till Garrosh Hellscream, som inte vill något hellre än att halshugga varenda en i alliance, allra helst då stormwinds kung, Varian Wrynn. Det ger mer fokus på PvP och lite nya battlegrounds.

Det är mycket av det goda hittills, om någon skulle fråga mig om det var tillräckligt skulle jag idag utan tvekan, och utan tillräcklig kunskap, säga ja. Högt och tydligt. JA! Men någonstans i bakhuvudet vet jag ju att det kanske inte blir så bra som jag tror. Nåväl, räkna med att få se fler rapporteringar om Cataclysm när tillfälle ges framöver. Skulle jag ha tur att komma åt en betaplats så kan ni räkna med ännu starkare rapportering från min sida.

Jaha, är spelet i beta nu, verkar ju intressant. Nähä, det är visst släppt. Släpptes det i september 2009? Det var som fan. Hur har jag kunnat missa det? Jaha, det är bara släppt i USA, det kan förklara varför det passerat under radarn. Vad är det här? Free trial, åh fan.

Så några minuter senare har jag laddat ner installationsfilerna för spelet, vilket visade sig vara futtiga 500 MB. Detta oroade mig lite, kan inte vara mycket till spel på den storleken. Dock visade det sig att det var den opatchade versionen av spelet, då den genast började ladda ner en 3 gigs patch efter jag startat launchern. Detta följdes upp av en 1,5 gigs patch, vilket tog spelet till en fullt respektabel installationsstorlek av 5 gig. Det tog inte allt för lång tid heller, ca två timmar.

Som vanligt börjar man med att skapa sig en karaktär, själva editorn är sisådär, det finns en hel del olika varianter av huvuden, tyvärr ser många av dom rätt dåliga ut, frisyrer finns det även en bunt av. Man kan även välja massor av olika kroppsutsmyckningar i form av tatueringar, krigsmålningar och piercings. Vad det gäller kroppsbyggnad så kan man bara ändra längden på sin karaktär, vilket är lite tråkigt. Jag skulle säga att editorn ligger någonstans emellan WoW och Aion i valmöjligheterna. Det finns bra med val för huvud och frisyr, lite sämre för resten av kroppen.

Jag plitar i alla fall ihop en tuff hårding med tuppkam i bästa Mad Max stil och kliver in i spelet, vilket leder till att jag hamnar i tutorialen. Efter några konversationer så får jag veta att jag är en klon, och har använts för oetiska experiment av någon galen vetenskapsman som håller till i Hoover Dam, men nu är dammen under attack och jag har en chans att fly.

Det tar inte lång tid innan jag hamnar i min första strid, ganska precis efter jag plockat en yxa från ett lik faktiskt, man växlar mellan vanlig styrning och strid genom att trycka på tab eller mittenknappen på musen. I strid så funkar det ganska mycket som en FPS, med ett runt sikte på skärmen och allt vad det innebär, till exempel att man faktiskt måste sikta på det man ska slå eller skjuta på. Det går att ställa in så man automatiskt går in i first person view när man aktiverar stridsläget, vilket kan vara praktiskt om man ska peppra någon med sitt automatvapen. Har man två vapen dragna, närstrid eller pistoler, så aktiverar man dom individuellt med höger och vänster musknapp. Det är lite irriterande att man måste växla mellan strid och vanlig läge för att kunna loota saker, men det är inte allt för besvärligt när man väl vant sig vid det.

Tutorialen är rätt bra på att förklara grunderna i spelet, och ganska snart så är man klar och kastas ut i stora vida världen. När jag säger stora vida världen så skojar jag inte, Fallen Earths värld är, nu får vi förlåta mitt vulgära engelska uttryck, Gi-fucking-normous. Den första zonen tar väl en sisådär 20 minuter att korsa med häst. Zon 2 och 3 är lika stora de med. Att ta sig från zon 3 till 1 sägs ta ca en och en halv timma med ett vettigt mount, det finns givetvis både motorcyklar och bilar på de högre nivåerna av spelet. Man kan inte låta bli att tänka på Oblivion och Morrowind när man sätter sig på sin häst och rider rakt ut i vildmarken i jakt på bortglömda resurser att plundra. Känslan av frihet som infinner sig anser jag vara unikt i onlinerollspelssammanhang.

Nå, det kanske är på tiden att jag drar någon slags bakgrundsstory till Fallen Earth, och förklarar vad det är för nåt skumt spel. Det är alltså ett efter-katastrofen onlinerollspel, där man som en klon som flytt från Hoover Dam försöker överleva och nå lycka och rikedom i områdena kring Grand Canyon i före detta USA. Världen kan best beskrivas som ödemark, i samma stil som Fallout spelen och Mad Max filmerna, det finns några små bosättningar där de få som överlevt katastrofen har samlats för säkerhet. Dessa bosättningar är oftast ruinerna av före detta städer, men ibland är det inte mer än en samling skjul och tält som slagits upp vid en vägkorsning. Ute i vildmarken finns det allsköns faror, allt från muterade kycklingar till illasinnade banditer. Det finns även en massa skrot kvarlämnat sen före katastrofen, som man som spelare kan rota runt i för att hitta allsköns bra att ha prylar.

Dessa bra att ha prylar kan man sedan använda i Fallen Earths väldigt utvecklade crafting system, i stort sett allt i spelet kan byggas av spelare, vilket leder till att man utan problem kan spela en karaktär som inte gör annat än åker runt och rotar i skräphögar och producerar prylar. I stort sett finns det inga klasser i Fallen Earth, utan varje spelare kan höja de färdigheter och egenskaper som han själv vill koncentrera sig på. Vilket leder till att man kan bygga sina karaktärer på en miljon olika sätt. Givetvis kan man inte vara bäst på allt, så det krävs att man funderar lite på vad man vill kunna göra innan man spenderar de förbättrings poäng man får. Stor valfrihet men med fasta gränser kan man säga.

Den första zonen är gjord som en introduktion till de sex fraktionerna som finns i spelet, man kan göra quests åt alla olika för att få en uppfattning om deras historia och mål, sen när man kommer upp till spelets andra zon så måste man göra ett val, den fraktion man väljer har två kompisfraktioner och tre fiender. Varje fraktion har även speciella förmågor och färdigheter som man kan lära sig när man avancerar inom fraktionen. Man får och tappar fraktionspoäng beroende på vilka uppdrag man gör och vilka fiender man dödar.

PvP sker i vissa specifika PvP områden, där är det free-for-all som gäller, om din kompis är dum nog att springa i vägen för dig när du skjuter med ditt gevär så sätter du kulorna i ryggen på honom. Så det gäller att se upp lite granna när man PvP:ar.

Överlag så måste jag säga att Fallen Earth är ett mycket mysig och intressant tillskott till onlinerollspelsvärlden, en okänd liten oslipad diamant som man inte alls hört mycket av, men som definitivt är värd att testa på, till exempel om man som jag tycker att många av dagens onlinerollspel är lite väl linjära. Eller om man är ett fan av Fallout och Elder Scrolls spelen. Framför allt nu när det finns en gratis 10-dagars trial att ladda ner.

Lite udda att det var en duo kan tyckas, men det kommer ifrån hur erfarenhetspoängen från monster fördelas i Aion, det går inte att som i tex WoW tagga en mob och sedan låta tio personer göra hackebiff av den, i Aion så får man belöning beroende på hur mycket skada man gjort på fienden. Gruppar man så räknas givetvis hela gruppen in när belöningen beräknas. Så dessa två hade gjort sin hemläxa och snokat runt på de koreanska forumen, där den allmänna åsikten var att just Chanter och Ranger var den bästa kombinationen för att kunna levla fort. Båda klasserna har bra DPS, Chantern kan buffa och hela och Rangern kan kita svårare mobs, finns inte mycket som denna duo inte kan klara av.

Större delen av tiden spenderades tydligen med att grinda mobs, då quests i Aion ger rätt lite belöning i jämförelse med det man får från att döda ett par mobs så är det förståeligt att dom valde att helt sonika genomföra en strategisk utrotning av allt dom kunde hitta.

Det verkar sålunda som om det tar cirka 323 timmar (17 x 19) av intensivt spelande att nå level 50 i Aion, bestämmer man sig för att socialisera lite eller lära sig bygga saker, så kan man nog räkna med ett mycket högre timtal för maxlevel. I jämförelse med andra västerländska onlinerollspel är det fruktansvärt mycket, så frågan är hur de amerikanska och europeiska spelarna kommer att reagera när dom inser exakt hur mycket jobb det krävs för att avancera sin karaktär, Aion må vara lite anpassat till den västerländska marknaden, men i mångt och mycket har det fortfarande kvar sin österländska grinding-mentalitet.

Fast å andra sidan så är maxlevel inte direkt målet i Aion, utan det är snarare PvP systemet som är det som dom satsar på, då är ju frågan hur mycket level spelar roll där, är det så att man kan tackla en maxlevlad karaktär utan att bli mos när man själv inte nått till toppen så torde den sega levlingen inte vara något jättestort problem, men om det visar sig att level 50 karaktärer leker ångvält med lägre levlade spelare så kommer det nog bli en del gnäll.

I slutändan kan vi nog i alla fall konstatera att casual spelare som vill komma någonstans bör fundera innan dom ger sig på Aion. 323 timmar är en massa dagar om man inte spelar mycket.

Mycket av detta härstammar från vissa recensenters oförmåga att koppla bort sitt personliga intresse, istället låter de sina åsikter och smak infektera alldeles för mycket av recensionen. En recension ska inte framhäva och kommentera saker som recensenten tycker är töntiga och hur något annat personligt favoritspel ställer sig i förhållande till det recenserade spelet. Istället ska den ange fakta om spelet, förklara hur spelmekaniken fungerar, hur bra kontrollerna är, hur mycket speltid man kan förvänta sig, osv.

Ett ord som alltid dyker upp i på tok för personliga recensioner, ofta i väldigt stor omfattning, är ordet ‘Jag’. Jag tycker, jag anser, jag skulle, jag väljer, in absurdum. Det är inget fel med att en recensent lägger in ett kort stycke med en personlig prägel, med fördel först eller sist i recensionen. Men att låta hela artikeln genomsyras av sin personliga smak och åsikt är bara dåligt. Om ordet jag dyker upp i en recension efter första stycket går den ifrån att vara en recension till att vara en krönika eller reflektion och bör sålunda postas som en sådan, de har en plats även de. Dock är det sällan som detta händer, istället så postas hela texten upp som en spelrecension fastän det egentligen är en personlig åsikt och inte av intresse för någon förutom liktänkande personer, vilka dessa är är svårt att säga om man inte känner recensenten personligen, vilket leder till att hela recensionen helt sonika bör kastas i en soptunna.

I och med den fantastiska uppfinningen Internet så har vi fått väldigt många amatör-recensenter som flanerar runt på diverse mer eller mindre seriösa webbsidor. Många av dessa är väldigt duktiga, men det finns fortfarande på tok för många som är ‘Jag’ missbrukare. Att skriva en recension, eller någon som helst text där en personlig åsikt kan påverka utan att använda sig av självreferenser är väldigt svårt, men ett måste om man vill skriva en bra recension som kan ge andra en korrekt uppfattning om produktens kvalitet. Tyvärr så är Jag-fenomenet inte något som är exklusivt för internet, det florerar friskt på alla håll, även i tryckt media. Internet är bara forumet där det syns lättast.

Vad vill jag nu ha sagt med denna text? Inte mycket mer än att om du finner dig som recensent för ett spel, skulle det vara trevligt om du tog dig ett par minuter med att gå över din text ett par extra gånger, samtidigt som du funderar på om du inte kanske bör ta bort dom där personliga åsikterna och istället ägna den biten med text till att ge potentiella spelare lite mer kött på benen, så de kan ta en egen personlig ställning till spelet istället för att tvingas lyssna på din. För er som redan klarar av att skriva recensioner utan att bli egenkära, grattis, ni har lyckats.

Lite bakgrundshistoria först, Crypic som gör CO annonserade ut två erbjudanden i början av månaden, en lifetime subcription och en kraftigt subventionerad 6-månaders ditto. Erbjudandena gällde endast fram till den 1:a september. Detta i sig gav upphov till åtskilliga gnällposter om allt från priset till varför folk var dumma nog att köpa dem. Den 20:e augusti så kom det så ett mail som berättade att det nu inte fanns så många av dessa erbjudandena kvar, så det var dags att passa på att köpa nu. Ingen läste givetvis detta mail, det är ju så gott som spam.

Sen den 24:e så postades det på CO hemsidan att nu fanns det minsann bara 1000 st lifetime och 500 6-månaders kvar, så först till kvarn. Nu började det verkligen ta hus i helvete, nu först började folk inse att det kanske fanns en gräns på hur många av dessa mycket prisvärda erbjudandena som Cryptic, och framför allt Atari, var villiga att sälja. Givetvis så sålde de sista 1500 enheterna slut på en grisblink, sen kokade det över rejält. Som sig bör ploppade det upp trådar till höger och vänster i forumet som grinade blod över hur hemskt det var att Cryptic inte höll vad de lovade, alltså, att sälja obegränsat antal lifetimes till och med den 1:a september. Inte för att Cryptic lovat nåt sånt, men lite fakta kan inte stoppa en bra gnälltråd.

Det hela koncentrerades så när en Cryptic representant postade en officiell ursäkt, gnällspikarna hade plötsligt en officiell tråd att spy galla över, och dom flockades till den som flugor till en koskit. Det är denna tråd som jag vill att ni ska få ta del av. Här, gå och läs den, slit ert hår, förbluffas över ignoransen som finns hos vissa människor:

Nerdrage Goes Nuclear.

Kom tillbaka hit när ni inte orkar med den nåt mer, för jag har lite mer att tillägga.

Först och främst så kan jag inte låta bli att fascineras av hur någon kan vara så pass ignorant att de inte inser att det är direkt negativt för CO att sälja för många lifetime subs. I slutändan kommer de ju att tappa pengar på alla som köpt en sådan, det är inget som något företag skulle tycka om.

Dock så tycker jag att Cryptic kunde ha varit lite mera tydlig på att det var en begränsad mängd samt under en begränsad tid, i detta fallet var de väldigt måna om att påpeka datumgränsen, men inte så duktiga på att notera den begränsade tillgången. Med tanke på att många i dagsläget har en uppmärksamhetsförmåga som rivaliserar ett marsvin på uppåttjack så hade det varit bra med en 36-punkters notifikation över den begränsade tillgången. Det går ju inte att anta att folk ska lägga märke till ett litet textstycke bland en massa annan text, eller hur?

Finns det någon som har en vettig poäng i tråden? Ja kanske, men som vanligt så begravs dessa av poster skriva av människor som är så arga att dom har ett blodtryck som skulle skrämma vettet ur vilken läkare som helst. När gick vi ifrån att forum skulle vara ett ställe där man kunde diskutera sina åsikter till att de är ett ställe där man kan få fritt utlopp för alla sina ingrodda aggressioner?

Vad betyder detta för Champions Online då? Ja inte är det direkt bra publicitet när det sitter en massa bortskämda människor som anser sig bedragna och grinar över bagateller. Ännu värre blir det när de som bara finns till för att snacka skit om alla spel som inte dom personligen gillar glatt hoppar in i diskussionen och sprider lögner och falsarier omkring sig. Dock är det ju positivt att det sålts mer lifetime subs än förväntat.

I slutändan är det nog ändå utomstående journalister och bloggare, i den mån de kommer att skriva om detta, som kommer att avgöra hur det här spinns vidare, förhoppningsvis så ser de absurditeten i det hela och förkastar gnällspikarna.

Ryktet kom från en sajt som påstått sig hittat läckt information kring bakgrundshistoria rörande Worgen, någonting som enligt den källan borde antyda att Worgen skulle vara den andra rasen. Blizzard slog till direkt och sajten stängdes ned efter några timmar, men nog många han ta screenshots och läsa för att ryktet skulle slå rot i World of Warcraft-communityn. Två skäl gjorde dock att hardcore-fansen hävdade att det var bullshit. Ett var att det vore orimligt då Worgen inte på något sätt är kopplade till Outland egentligen, och därför osannolika som ny ras. Det andra var att sajten/källan som stängdes ned skulle ha ”erkänt” att han fabricerat det hela. Kritikerna menade dock på att det var för välskrivet och för typiskt Blizzards berättarstil, samt att det man hävdade det orimliga i att Blizzard skulle utöva påtryckningar på en sajt som bara bluffade. Till deras försvar har ju Blizzard inga skäl att ingripa på skitsnack såvida det inte förekommer just copyright-brott på läckta texter.

Nu visade det sig ju att det inte var Worgen som blev den andra rasen i TBC till slut (till fås förvåning) och Worgen-kapitlet glömdes bort av många, förutom en envis skara fans som gärna ville se de som en spelbar ras nu när idén ändå kläckts. Det är här mina egna konspirationsteorier kring Worgen kommer in. Håll i er nu, för nu ska det spekuleras vilt och hämningslöst!

Tänk om det konstruerade ryktet kring Worgen inte var lurendrejeri egentligen. Tänk om det faktiskt handlade om läckt information kring storyrelaterat material från Blizzard. Men inte material som var ämnat för The Burning Crusade, utan material som var tänkt till den ursprungliga designen av World of Warcrafts gamla värld och som misstolkades av källan. Dokument från ett tidigt stadium i World of Warcrafts utveckling.

Om vi börjar syna allting i fogarna finns et trots allt visst belägg för en sådan hypotes, hur vilda spekulationer det än må vara. För det finns ju en två-tre stora questlines, utöver Shadowfang Keep-questen, speciellt en Nightelf och The Forsaken-questline vardera som båda slutar efter en lång kedja fylld oavslutade historier och irriterande cliffhangers. Uppdrag som är direkt relaterade till Worgen, månförbannelsen, Eluna och det förbannade/besvärjda varulvsriket bakom muren – Gilneas. Muren många spelare under åren förbryllats över.

Jag tror personligen att Worgen var tänkta att spela en mycket större roll förut, men att man ryckte bort det av olika anledningar. Vilka det skulle vara vet nog bara Blizzard om det är sant, men det kan haberott på tidsbrist, att man tyckte det räckte med varulvstema i och med Shadowfang Keep eller nåt annat designmässigt beslut. att man valt att kapa bort storyn kring kungariket bakom muren är dock helt uppenbart. Så nog måste det funnits dokumentation på vad man hade tänkt ha där, även om man aldrig använde det i slutändan. Som jag ser det talar allt för att det är så.

Att man nu tar tillbaka Worgen är nog på grund av att TBC-ryktet skapade en enorm hajp och påminde Blizzard om att de där skapat en stor inkonsistens i sin story. de sa ju själva när någon frågade de på en tidigare Blizzcon att de ärligt talat hade glömt bort området sedan tidig utveckling av spelet. Hur det än må vara med saken är det i alla fall kul att man äntligen bestämt sig för att knyta ihop alla dessa lösa trådar. Det ska bli enormt spännande att spela Worgen och ta del av deras berättelse!

Som den sanna hjälten han här så tvekar han inte en sekund innan han hoppar upp på sin flygande sten, den travel power som passade bäst enligt min åsikt, och ger sig iväg för att ta reda på vad för nefariska hemligheter som finns gömda i snön.

Denna andra tutorial-zon är betydligt större än den första, fast den är ändå bara en liten del av hela området i stort, resten av området låses upp när man väl gjort klart det sista uppdraget där man ska besegra den stora fulingen som är ansvarig för krisen i området. Man får även tillgång till hela Millenium City då, som man fick se lite av i den första tutorialen.

Min hjälte räddar lite folk från ett flygplan som kraschat i snöstormen och nu hålls fångna av elaka snödemoner. När han är ute där och springer så lägger han märke till att flera passagerare har fastnat under stenar och annat skräp och verkar behöva hjälp. Detta är en intressant sak som lagts in där man kan få uppdrag utan någon kontakt, rätt vad det är när man är ute och besegrar ondska så kan det dyka upp en liten ruta som man kan klicka på för att få ett uppdrag som har med området man är i att göra.

Det går rätt fort att gå upp i level från början, och min hjälte är ganska snart level åtta, det betyder ny kraft det. Man får en ny kraft var tredje level, från och med level fem. Vilket innebär att man tillsammans med dom två krafterna man väljer från början kommer att ha hela fjorton olika förmågor att använda sig av. Med tanke på att man kan välja rätt fritt från alla olika grupper med krafter på de högre levlarna gör att man verkligen kan gå lös och göra rätt lustiga kraft kombinationer. Det är inte så svårt att göra en hjälte som börjar med att frysa fast en bov i ett block med is, för att sedan dra fram sitt svärd och hugga ner nästa bov för att sedan avsluta den fasthållna genom att linda in honom i en kedja och slänga iväg honom.

Swedish Concrete håller sig dock till Might krafterna för tillfället, och får Uppercut, en massiv attack som man kan ladda upp i några sekunder för att sen kunna leverera en käftsmäll av rent episka proportioner. Dessutom så blir de som träffas slungade flera meter upp i luften, vilket är rätt humoristiskt. Faktum är att första killen jag smäller till aldrig landar, jag antar att han hamnade i omloppsbana eller något åt det hållet.

Nu är det dags för sista uppdraget i den här kris-zonen, det är minsann så att någon underhuggare till den stora elakingen Dr. Destroyer är här i Kanada för att släppa lös en extremt elak och ful demon som blivit fängslad här. Det går ju absolut inte för sig, och det faller på mig att stoppa honom en gång för alla.

Men, mer om det imorgon…

En timme senare så är jag lite småless på att jag nu har laddat ner 29MB och spelet helt enkelt vägrar att patcha sig självt. Väldigt irriterande, men förmodligen inte lika irriterande som för dom stackarna som måste ladda hem 900MB+ i feta hastigheter så som 5kb/s. Jag har lite svårt att acceptera att man i dagsläget inte väljer att använda sig av ett P2P-nätverk när man släpper patcher till onlinerollspel, det är ändå en ansenlig mängd människor som försöker ladda ner patchen samtidigt.

Förhoppningsvis så är detta något som dom ser över innan spelet släpps på riktigt, jag har lite mer tålamod vad det gäller en beta, men om det är lika mycket strul på release-dagen så tror jag inte jag är ensam om att bli rätt så upprörd, det finns inte direkt några ursäkter att ta till när det gäller ett dåligt patch system, med tanke på de olika teknologierna man kan använda sig av. Att inte använda sig av P2P ser jag mest som ren dumhet.

Nåväl, nu lämnar vi otrevligheterna bakom oss, det räcker med att konstatera att det tog ungefär fem timmar innan filen jag försökte ladda ner fattade att den skulle bli nerladdad, och går istället över på själva spelandet.

Jag skulle kunna säga att jag lekt mig less på karaktärsskapandet, men det vore en stor fet lögn, den mängd med olika utseenden som man med lätthet kan skapa åt sin karaktär är nästan ofattbart, och man blir lätt sittandes i flera timmar utan att kunna bestämma sig. Att man sedan också kan välja upp till fyra färger per kostymbit gör inte saken lättare, det blir lätt väldigt mycket finputsande av detaljer på ställen som förmodligen ingen annan en en själv bryr sig om. Att det sedan finns 18 olika frameworks som har två krafter vardera att välja emellan från start gör inte karaktärsskapandet lättare.

Men i det här fallet hade jag redan ett koncept och en kostym redo, så jag skred raskt till verket och efter bara en så där 15-20 minuter av pillande med färger och detaljer så var jag redo att spela. Min superstarka och extremt tåliga Swedish Concrete, en mutant med stenkropp och väldigt färgranna blå och gula kläder, befanns sig så mitt uppe i en utomjordisk invasion!

Champions Online använder sig, likt Lord of the Rings före dem, av en två delad tutorial, där första delen är väldigt simpel och tänkt som en introduktion för nya spelare. Efter den första korta introduktionen så får man välja mellan två andra zoner, där man måste lösa en kris innan man förflyttas vidare ut i själva spelet. Detta innebär att man blir runt level 9 innan stödhjulen tas av på riktigt. Rätt trevligt för nya spelare då allt förklaras på ett pedagogiskt och bra sätt, men det kan hända att det blir lite tråkigt för ens tionde karaktär. Helst den första tutorialen eftersom man inte kan träna alls förrän man är klar med den, så man får inga nya krafter eller andra spännande saker. Som tur är är den första biten som sagt väldigt kort, den tar ca 15 minuter att spela igen när man väl vant sig.

En trevlig grej är i alla fall att man får sin travel power direkt när man är klar med den första tutorialen, på level 5. Här behövs det inte springas runt i fyrtio levlar svärandes över hur jävla sakta det går innan man får ett halvdött ök att skumpa runt på. Nej, här kan du efter bara 15 minuter susa runt i hisnande hastigheter med Super Speed, dundra fram genom luften med Rocket Boots, eller välja någon av de 11 andra travel powers som finns i spelet.

Åter till handlingen, min stora starka superhjälte står där, mitt i en invasion, av stora stygga insekter från rymden. Denna invasion måste givetvis stoppas, och jag är rätt man, sten, hjälte, för jobbet. Sagt och gjort, det bankas rymdinsekter till höger och vänster och snart har jag räddat hela staden från undergång. Efter en kort segerdans så rusar jag förbi borgmästaren, snappar åt mig stadens nyckel som han envisas med att pracka på mig i farten och siktar in mig på helikoptern som avgår mot Kanada. Där det är någon bov som gjort det kallare än i kiruna på midvinternatten.

Det första jag gör när jag anlänt i Kanada är förstås att bege mig till träningshallen och träna upp alla de häftiga grejer jag lärt mig. Håll i er, för här kommer det mer spelteknisk information. Först och främst så får man under sin karriär som professionell bovboxare välja två stycken attribut som Super Attributes. Dessa två attribut får en bonus som går ökar när karaktären går upp i level, det är även dessa två attribut som avgör hur mycket skada din karaktär gör med sina attacker. Sålunda spelar det ingen roll vilka krafter du har när du väljer vilka attribut som ska vara super. Utan du är fri att välja de attribut som du tycker passar in på din karaktär.

Sen så kan man skräddarsy sina krafter också, varje kraft kan ha fem poäng i uppgraderingar, dessa är olika för varje kraft, men ger oftast lite extra effekter. Som att roota fienden eller lägga till en hold effekt på kraften i fråga.

Givetvis väljer jag super styrka på min stenbumling, sen tar jag en ny kraft som gör att jag kan hoppa fram till fiender och boxa dom på näsan. Sen är jag redo att ta mig ann Kanadas vildmark.

Mer om det äventyret imorgon…