Alldeles nyligen, dvs igår, så råkade jag ut för något intressant. Mitt Aion konto var plötsligt flaggat som Banned, med stora fina röda bokstäver. Jag var förstås lite lätt överraskad över detta, då jag mig veterligen inte gjort något som borde relatera i en kontoavstängning. Min första reaktion var givetvis att jag hade råkat ut för ett hackat konto, men jag kunde logga in på NCSofts master account utan problem, när jag kollade min email fanns det inte tillstymmelse till meddelande från NCSoft rörande avstängningen. Det är mycket frustrerande att inte veta varför man är avstängd, jag tycker att det minsta dom kan göra är att skicka ut ett mail med en orsak, oavsett vilken den må vara.

Men skam den som ger sig, det är ju uppenbarligen ett misstag från deras sida, ett snabbt meddelande till support så ska väl det här ordna sig, tyckte jag i min stilla dumhet. Så, när jag då trycker på support tabben på NCSofts hemsida så finns där ett fint litet formulär där jag kan fylla i information om mitt dilemma. Sagt och gjort, jag fyller i allt som krävs, skriver en ordentlig förklaring till problemet och håller en mycket hövlig ton. När jag sen klickar på skicka så händer något mycket spännande, den ber mig logga in igen. Ok, det är ju lite skumt, men jag loggar in igen, bara för att hamna på startsidan för kontot. Nu börjar jag bli lite irriterad.

Efter några klick fram och tillbaka mellan sidorna kan jag konstatera att så fort jag går in på support sidan så anser den att jag är utloggad och inte kan göra någonting, men går jag tillbaka till huvudsidan är jag minsann fortfarande inloggad. Skapa ett nytt konto för support går inte, för min email är redan aktiv som konto, skicka in en anmälan kan man inte göra utan konto. Vad i helvete är det för någon slags jävla amatörtomte som gjort support sidan? Det här måste vara en av de dummaste sakerna jag någonsin sett vad det gäller support på ett onlinerollspel. Nu är jag uppriktigt sagt arg.

Men va fan, det finns i alla fall en emailadress som man kan använda sig av för att skicka ett meddelande direkt till support. Nåväl, låt gå, jag kör på den då. Skickar iväg ett mail, som kanske inte är lika hövligt och välformulerat som det första jag skrev, men det har inga svordomar i sig. Får ett svar ganska snabbt, ett automatiserat svar som frågar efter mer information. Svarar tillbaka med den informationen som de vill ha, sen dess har jag inte hört ett pip. Detta var strax efter midnatt i natt, det vill säga mer än fjorton timmar sen.

Nu kanske ni tycker: ”jaha, det är ju ett onlinerollspel, vad förväntar du dig? Dom svarar nog snart.” Jo så tänker jag också, men jag tänker även, va fan, någon jävla måtta får det väl vara. För vilken annan tjänst som man betalar för accepterar man ett avbrott på över tolv timmar utan ett pip om orsaken till avbrottet? Det är väl självklart att man åtminstone ska få ett svar på hur det ligger till, om det sen kan vara lite strul med att reda ut exakt vad som hänt må vara hänt. Men att inte säga ett endaste jävla dugg, och inte ge någon som helst orsak är fan i mig helt jävla kasst.

Jag är less på den undermåliga kvaliteten hos supporten bland onlinerollspelen, dom har fan inga ursäkter att göra, en tjänst som man betalar för ska ha ett vettigt underhåll, annars är den inte värd att betala för. Om den sen är ett onlinerollspel, internetabbonemang eller tv-kanaler är skitsamma.

Givetvis finns där inget telefonnummer man kan ringa för att få tala med en riktig människa, så vem vet när dom behagar svara på varför och hur, om dom ens bryr sig. Det är ganska patetiskt att behöva sitta och vänta utan att kunna göra något åt saken. Men vilket val har man?

Lite udda att det var en duo kan tyckas, men det kommer ifrån hur erfarenhetspoängen från monster fördelas i Aion, det går inte att som i tex WoW tagga en mob och sedan låta tio personer göra hackebiff av den, i Aion så får man belöning beroende på hur mycket skada man gjort på fienden. Gruppar man så räknas givetvis hela gruppen in när belöningen beräknas. Så dessa två hade gjort sin hemläxa och snokat runt på de koreanska forumen, där den allmänna åsikten var att just Chanter och Ranger var den bästa kombinationen för att kunna levla fort. Båda klasserna har bra DPS, Chantern kan buffa och hela och Rangern kan kita svårare mobs, finns inte mycket som denna duo inte kan klara av.

Större delen av tiden spenderades tydligen med att grinda mobs, då quests i Aion ger rätt lite belöning i jämförelse med det man får från att döda ett par mobs så är det förståeligt att dom valde att helt sonika genomföra en strategisk utrotning av allt dom kunde hitta.

Det verkar sålunda som om det tar cirka 323 timmar (17 x 19) av intensivt spelande att nå level 50 i Aion, bestämmer man sig för att socialisera lite eller lära sig bygga saker, så kan man nog räkna med ett mycket högre timtal för maxlevel. I jämförelse med andra västerländska onlinerollspel är det fruktansvärt mycket, så frågan är hur de amerikanska och europeiska spelarna kommer att reagera när dom inser exakt hur mycket jobb det krävs för att avancera sin karaktär, Aion må vara lite anpassat till den västerländska marknaden, men i mångt och mycket har det fortfarande kvar sin österländska grinding-mentalitet.

Fast å andra sidan så är maxlevel inte direkt målet i Aion, utan det är snarare PvP systemet som är det som dom satsar på, då är ju frågan hur mycket level spelar roll där, är det så att man kan tackla en maxlevlad karaktär utan att bli mos när man själv inte nått till toppen så torde den sega levlingen inte vara något jättestort problem, men om det visar sig att level 50 karaktärer leker ångvält med lägre levlade spelare så kommer det nog bli en del gnäll.

I slutändan kan vi nog i alla fall konstatera att casual spelare som vill komma någonstans bör fundera innan dom ger sig på Aion. 323 timmar är en massa dagar om man inte spelar mycket.

Väntetider på upp mot sju timmar och köer på 3000 personer rapporterades av spelare under den första dagen, samtidigt så är alla start områden fullkomligt översållade av nya spelare, så när spelarna väl kom in i spelet så fick de sitta och slåss med alla andra för att få tag i specifika quest monster. Nu stämmer ju inte väntetiderna direkt, den egentliga tiden för att komma in har rapporterats att vara det lite mer rimliga 90 minuter, och väl inne så har servrarna varit väldigt stabila. Så orkar man bara vänta lite så verkar det inte vara några problem med att få spela.

Att antalet servrar som är öppna för tjuvstarten är begränsat gör väl inte saken bättre förstås, men det är nog smart från NCSofts sida att inte göra samma misstag som Mythic gjorde med WAR (eller Funcom med AoC) och öppna på tok för många servrar för att sen bli tvingade att stänga och slå ihop dem när användarantalet gick ner. Köer är nåt man får leva med helt enkelt när ett onlinerollspel använder sig av individuella servrar, vissa servrar kommer att bli mer populära än andra, och sålunda ha köer. Oftast försvinner dessa i och med att spelare byter server eller slutar spela.

Först och främst så bör det ju påpekas att Aion är en mer färdigt eftersom det redan släppts borta i Korea. Det gör ju att trots att det är en mer stabilare spelupplevelse så har det varit mer spännande att se utvecklingen av Champions Online. Först vill jag bara säga det att i båda fallen handlar det ju om kvalitativa produktioner som jag tror helt klart kommer att finna sin publik när de släpps. De har båda stor potential inför framtiden men kommer nog inte att nå skyhöga höjder, men kan nog ses som givna konkurrenter till spel som Lord of the Rings Online och Warhammer Online. Ja och Champions Online konkurrerar ju direkt med väletablerade om än lilla City of Heroes.

Vi kan ju börja att snabbsammanfatta Champions Online. Det är en helt klart mycket mer actionorienterad upplevelse än City of Heroes och visuellt känns det därför också mer som att man verkligen spelar en hjälte. Den tecknade cellshadingen bidrar med sitt också. Trevligt är att man får travelpowers och andra ”riktiga” superkrafter direkt efter tutorialen, så man slipper levelgrinda för det i alla fall. Något som dock stört mig är att man fortfarande använder City of Heroes-motorn. Visst till skillnad från tidig beta har man nu tagit bort CoH-interfacet och så vidare, men jag har aldrig varit stormförtjust i spelmotorn i sig. Nog om det, jag tror nog att Champions Online kan locka till sig både nya spelare som gamla City of Heroes fans utan problem. Gameplayet med raider, pvp och public quests samt Nemesis-systemet känns fräscht. Inget nytt i sig kanske mycket, men bra implementerade influenser från andra spel. Dock kan jag tänka mig att hardcore fans ov City of Heroes kan störa sig på itemsystemet, just eftersom det unika med Cryptics tidigare spel var just det innovaitiva i bristen på objekt. Men vad man än tycker, att skapa karaktärer är ruskigt kul och väldigt tillfredställande.

Men hur intressant Champions Online än är så är det ändå Aion som imponerat på mig mest. Vad man än må tycka om den asiatiska designen så är det ett snyggt spel, och inte alls speciellt tungrott för vad man får visuellt jämfört med just Champions of Online. Man kan ju tycka att vi fått nog av fantasy-titlar i genren vid det här laget, men Aions originella vinkling med två tvillingvärldar med delad himmel i konflikt med varandra ursäktar dess existens fullt ut, speciellt med tanke på den flygande aspekten. En detalj som dock stör mig lite är just att de två tutorialzonerna, trots att de ser annorlunda ut grafiskt, i princip är kopior av varandra. Det är samma quests och mål rakt igenom med små om några variationer. Det är tyvärr någonting som klart kan påverka attraktionen vad gäller spelets omspelbarhet, då levlandet av alts kan bli lite väl repetitivt i det långa loppet. Dock inget unikt för Aion, så man kanske inte ska läsa in för mycket i det här och nu. Det är en stor värld och helt klart ett spel jag tror kan tilltaal en rätt bred målgrupp trots allt.

Men, mer än så ska jag nog inte säga här och nu. Men ett hett tips är att alla bör försöka ta sig in på de öppna betorna som börjar snart. Själv ska jag börja titta lite pånågra andra betor som trillat in på sistone.

Aion har nått stora framgångar i Asien sedan sin release och varit ett av de mest efterlängtade onlinerollspelen sedan det avtäcktes på E3 2006.

Förutom tillgången till exklusiva föremål kommer man att bli inbjuden till samtliga beta weekends. Ett smaskigt erbjudande med andra ord. Ni som är sugna kan klicka er fram här.

Är man väldigt sugen och vill veta lite mer om hur Aion fungerar i dagsläget kan man hoppa över till amerikanska RPGFan och läsa en importerad recension.

Aion Story: Part 3 – The Epic Cataclysm

The Millennium War raged on with massive casualties on both sides of the conflict. In order to better organize their ranks of loyal Daevas against the Balaur, the Empyrean Lords sanctioned a new body known as the Nobelium. The Nobelium would then move throughout the Daeva recruits and organize them into finely honed combat groups, known as Legions. These newly appointed combat groups kept the Balaur at bay and helped establish years of tepid peace alongside the impenetrable Aetheric Field, established to protect The Tower of Eternity.

And for a time, life went on for the Human inhabitants of Atreia. Protected by the Aetheric Field, and the Daeva Legions, Humans would go about their business and try to forget the hordes of Balaur ravaging the countryside. After years of violence and terrible bloodshed, this limited existence marked a huge improvement for the population of Atreia. But the stalemate came at a huge cost to the Empyrean Lords and their Daeva followers. While life prospered within the radiance of the Aetheric Field, thousands of Daevas lost their lives in defense of it, as the war continued with no end in sight. The cost of the war began haunting the Balaur, as well, as the Five Dragon Lords committed more and more of their number to attacking the Daevas.

Both sides realized the war would never end if things continued unchanged. And then, whispers of peace sprung among the Empyrean Lords. Initiated by Israphel, one of the more daring Lords, the notion of peace soon blossomed into a full proposal brought before the other Lords. Though noble, the proposal divided the followers of Aion for the first time since the conflict began. Certain Lords desired peace, while others considered the Balaur and the Dragon Lords as a cancer on Atreia, long overdue for removal. Israphel believed a truce was the only way to end the war long enough to stabilize Atreia, and seeing no other alternative, Israphel tried convincing the other Empyrean Lords to present his peace plan to the Dragon Lords.

A string of heated debates and discord followed. The Lords would argue the particulars of the plan, for and against. One of them, Asphel, dissented more than the others. He vehemently disagreed due to his utter revulsion of the Balaur and stood firm, preferring to fight until one side eventually triumphed over the other. Knowing full well that Daevas and Balaur alike were dying while the Empyrean Lords argued, Israphel decided to forge ahead with a sole ally, Lady Siel. They would offer the Dragon Lords peace without approval from the remaining Lords. And that’s exactly what happened.

Before long, the Dragon Lords and their escorts stood outside the Aetheric Field, having relayed acknowledgment of the peace proposal. They simply stood and waited, apprehensively. Uncertainty still plagued the Empyrean Lords, though the Balaur had made the first gesture of good faith by appearing with only a small contingent of elite warriors. The Empyrean Lords made the next move and lowered the Aetheric Field for the Balaur to enter. For the first time in many, many years, the Tower of Eternity sat vulnerable to attack, with the Balaur a stone’s throw away. As a further test of good faith, the five Dragon Lords were asked to enter the Tower alone.

They agreed and entered. The discussions began peacefully. Dragon Lord Fregion and Empyrean Lady Siel began the arduous task of healing centuries of hatred and violence through diplomacy. Each side presented their terms during the ceremony. And for a fleeting moment, it appeared as though Atreia would experience peace for the first time since anyone could remember. What happened next remains a mystery on both sides, as neither side has a full recollection of the events that transpired during the ceremony. What is known is that violence erupted in the middle of the proceedings from an assassination attempt on one of the Dragon Lords. In the blink of an eye, a ferocious battle broke out within the very heart of the Tower. It happened so unexpectedly, in fact, that Siel and Asphel failed to activate the Aetheric Field.

The Tower of Eternity, which lay at the heart of the planet, began to fracture and crumble as the Dragon Lords and Empyrean Lords fought for their lives. Lord Asphel headed to the North end of the Tower while his opponent, Lady Ariel, took to the South, each hoping to play their part in the saving of the world. Regardless of their courage, all of Atreia would break apart unless the Tower itself survived. The two harbingers of the peace proposal, Israphel and Siel, took it on themselves to save the Tower. In an act of pure desperation and guilt, both Lords consumed themselves saving what they could, extinguishing their Aetheric Energy in the process. Their actions, brave in the face of certain death, succeeded in rekindling the Aetheric Field. The two Lords narrowly saved the whole of the planet.

These events, known as the Epic Cataclysm, would usher in a new era for Atreia.

To be continued in part 4 – The Age of Isolation

Aion Story: Part 2 – The Millennium War

The fighting continued.

The twelve Empyrean Lords, who Aion appointed to protect the world of Atreia and its inhabitants, fought bravely against the Balaur oppressors for years. Appearing as winged and luminescent beings, the Empyrean Lords were admired and worshipped by the Humans for their bravery and unflinching loyalty to preserving life and a reverence to Aion. The two leaders of the Empyrean Lords – Siel and Israphel –assumed guardianship of the Tower of Eternity. While dissimilar in thought and character, Siel and Israphel united in defense of the Tower.

To assist in the battle against the Balaur, Aion gifted the Empyrean Lords with a powerful substance known as Aether. An energy source with limitless potential, the use of Aether was limited to the pure and devout. This included a select group of Human followers. The Empyrean Lords would identify and handpick certain Humans to undergo a physical and spiritual transformation known as Ascension, which saw each Human candidate infused with the power of Aether. As part of the Ascension process, massive wings would erupt from the backs of each Human, gifting them with the power of flight.

More and more Humans experienced Ascension and received the gift of flight. These select Human followers became known as Daevas and streaked through the skies of Atreia as god-like beings, revered and admired by all followers of Aion. Humans incapable of experiencing Ascension came to believe the Daevas were sent by Aion to destroy the Balaur and protect the world. In a way, that perfectly described their arrival and purpose. The numbers of Daevas multiplied under the watchful eyes of the Empyrean Lords, who led the Daevas into battle against the Balaur forces day and night.

But the ancient Balaur proved formidable opponents. Organized and guided by the five Dragon Lords — Fregion as their leader, followed by Meslamtaeda, Ereshkigal, Vritra, and Tiamat – the Balaur clawed their way through Human and Daeva alike in their campaign for domination. The conflict between the forces of Aion and the Dragon Lords soon escalated from isolated battles into full-scale war. Unimaginable carnage and terror gripped the once peaceful hillsides of Atreia for decades. In hopes of protecting itself from the advancing Balaur, Aion manifested an Aetheric Field around the colossal Tower and the surrounding area.

The newly erected Aetheric Field sparked with energy as the Balaur attempted to break through it. In spite of their efforts, the field withstood even the strongest of attacks and gleamed steadfast in the face of the Dragon Lords and their Balaur followers. But the field had a vital flaw, which the enemies of Aion exploited to the fullest. While the field provided absolute protection for everything it reached, anything left outside of the field lay vulnerable to attack. Knowing this, the Balaur showed no mercy and tried to lure the Empyrean Lords out of the sheltering glow of the field. Everything outside of the field vanished under the burning hatred and malice of the Balaur. Rivers turned red form the blood of the fallen and mountains turned to cinder.

The war raged on the outskirts of the field where Daevas and the Empyrean Lords fought bravely against their enemies. Despite the bravery and ferocity displayed on each side of the conflict, each soon realized the futility of the situation. The Balaur could not enter the field to destroy the Tower and the Empyrean Lords and their Daevas could not venture outside the Aetheric Field long enough to secure a decisive victory.

To be continued in part 3 – The Epic Catalcysm